Månad: mars 2022

”Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen.” (Ef 3:20-21)

Orden räcker inte till. Har du känt det så någon gång? Det du var med om var överväldigande och omtumlande. Orden förminskar. Du försöker berätta för din vän, men när du ska klä dina upplevelser i fattiga ord känns det i stället som att de krymper allt.

Paulus vill skriva om Jesus och om vad det är att lära känna honom. Det är som att han står vid branten till ett väldigt djup. Tanken svindlar. Han skriver om att försöka ”fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er”. (Ef 3:18-19) Till slut ger han upp och skriver att Gud gör ”långt mer än vi kan begära eller tänka”.

Tanken räcker inte till. Inte ens begäret klarar av att hänga med. Och det vill inte säga lite, för människans begär är nästan omättligt. Men Gud är större. Gud gör mer och Gud ger mer än vad vi vågar begära. Tänk efter en stund. Vem av oss skulle ha frimodighet att be Gud om det han vill ge oss? Hur skulle en sådan bön kunna låta? Kanske så här:

– Gud, jag vill be dig att dö i stället för mig. Jag vill be dig lämna Himmelens härlighet för min skull för att komma hit till vår mörka, kalla värld och dö den död jag förtjänat. Jag ber dig betala priset för mina synder.Därefter ber jag om en plats i din Himmel. Jag ber dig förbereda ett rum åt mig, ett rum som bara är mitt, där jag kan leva i ständig glädje för evigt. Men först, innan jag kommer dit ber jag dig komma och bo hos mig… nej, i mig, i mitt liv. Jag ber dig låta din helige Ande flytta in i mitt hjärta.Dessutom ber jag dig att hjälpa mig genom varje dag, både de svåra och de goda, bevara mig från allt ont, fylla mig med din kraft, besvara mina böner och välsigna mig med alla de välsignelser som finns i Himlen redan nu. Det är min bön. Amen

Skulle vi ha haft frimodighet att be en sådan bön? Knappast. Men detta är evangeliet! Gud har gett oss mer än vad vi någonsin vågat hoppas på.

”Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen.” (Ef 1:3)

Framför mig står ett får. Jo, så är det. Jag köpte det när Maria och jag gick förbi Erikshjälpens second hand på lunchrasten. Det är sju centimeter högt och gjort av trä. Det är ett hemmabygge. Dessutom har man limmat fast ett stycke äkta fårpäls på träkroppen. Det ser inte klokt ut. Det har tydligen levt ett tufft liv. Det ser ut som att sju sorger och åtta bedrövelser kört över det. Svart är det också. Illa tilltygat, men ändå väldigt charmigt. Så jag kunde bara inte låta bli. Jag är ju pastor. Jag är ju herde. Det var väl något i mig som bara måste ta mig an det lilla fåret. Dessutom var det billigt. Sju kronor. Men det som framför allt fick mig att slå till var själva prislappen, en stor lapp med texten ”Unik och redo att älskas igen”. Jag tyckte att det var så mycket Jesus i allt. ”Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.”

Bibeln är full av exempel. Den spetälske mannen, döende, utan hopp. En beröring av den hand som formade världarna och hans liv blev nytt. ”Unik och redo att älskas igen.”

Maria från Magdala, utnyttjad av män, bunden av ondska, skövlad av livet, möter Någon som älskar ändå. Jesus gör allting nytt. Och Maria… ”Unik och redo att älskas igen.” 

Den besatte mannen vid Gergesa, bunden vid gravarna, utanför de levandes gemenskap, vettlös och hopplös. Befriad, förlöst, vid sina sinnens fulla bruk, klädd i nya kläder, uppklädd och fin, räddad. ”Unik och redo att älskas igen.”

Petrus som ville så mycket, men svek. Petrus som grät de bittraste tårar någon gråtit, tårarna över det egna sveket, efter att ha svikit Honom Som Aldrig Sviker Oss. 

Ny nåd. Ny kärlek. Nya möjligheter. ”Unik och redo att älskas igen.”

Detta är evangeliet. Vem du än är, var du än är, vart du än är på väg, hur du än mår, vad du än tror, vad du än betvivlar, hur du än trevar: ”han är ju inte långt borta från någon enda av oss.” Och när hans hand rör vid oss förvandlas vi, 

så att den som knappt vågade tro på något 

upprättas av Någon,

lyfts och älskas hel. 

Kantstött.

Nött. 

Trött. 

Förlorad. 

Uppsökt. 

Förlåten. 

Befriad. 

Renoverad. 

”Unik och redo att älskas igen.”